FÖRORD
"Projekt Ålidhem" Ingo Vetter och Peter Lundström

"I like Umeå and Umeå likes me" Lasse Sahlin

"En viktig del i vår utbildning" studenternas förord

GENOMFÖRDA VERK
Ylva Trapp

Frida Krohn
Therese Johansson
Lars Hedelin
Frida Krohn, Ylva Trapp
och Lina Palmqvist

Nguyen Thi Bich Thuy

Per-Arne Sträng
Martina Wolgast
Mariel Rosendahl
Nils-Johan Sjöquist

Tidslinje
Karta

CONTEXT
"Ålidhems tillkomst" Hans Åkerlind
"My own private Ålidhem" Maria Bjurestam
"Funktionell skulptur" Ingo Vetter

Presentation av medverkande
Sponsorer

English

Per-Arne Sträng
Var bor du?

Min syn på Ålidhem har präglats av min barndoms bostadsområde utanför Östersund som på många sätt liknar Ålidhem, båda områden byggda i miljonprogrammets anda i början av sjuttiotalet.

Det har varit en spännande plats att jobba utifrån och i början var tankarna många. Jag har pendlat från att vara fokuserad på de boende och deras avtryck i det offentliga rummet som till exempel spontana stigar, klotter o.s.v. till att fundera över arkitekturens inverkan på de boende ur ett mer sociologiskt perspektiv. Jag valde slutligen att fokusera på det senare. Det kändes också extra intressant att tänka på områdets ”identitet”, eftersom jag tydligt kunde koppla ihop Ålidhem med min egen uppväxtmiljö.

För mig var placeringen viktig. Eftersom jag varit intresserad av en ganska typisk arkitektur letade jag efter ett så tidsenligt område som möjligt, jag ville åt det raka, rationella och avskalat funktionella uttrycket som miljonprogrammet står för. Jag är själv uppvuxen i ett nästan identiskt hus som de man ser på Historiegränd, det är troligtvis också grunden till mitt intresse för vad det innebär att växa upp i en viss typ av stadsdel och huruvida man präglas av arkitekturen. Förenklat så handlar mina tankar om arv och miljö.

Det var ett intressant och utmanande utgångsläge, att redan i idéstadiet veta att det finns medel att realisera större projekt. I början var allt vad ekonomi heter väldigt abstrakt och långt borta, vilket också var bra, annars skulle det nog funnits en risk att bli hämmad i den kreativa processen.

Ganska tidigt kom jag fram till att jag ville jobba med en uppförstorad barockdetalj i betong eller sten. Som plan B skissade jag också på en pelare som jag i det läget såg som en ganska ouppnåelig idé men som jag ändå ville arbeta fram för att förtydliga tanken med barockdetaljen. Något oväntat fick jag väldigt bra respons på pelaren, vilket gjorde att det jag tidigare trodde var omöjligt nu kändes genomförbart. Således uppgraderade jag pelaren till att bli min plan A. Det visade sig också ganska snart att det var ett betydligt mer omfattande projekt än min första idé. Kostnaderna var också i en helt annan klass, resultatet blev att jag parallellt med skissarbetet fick lägga ganska mycket tid åt att hitta billiga lösningar på alla praktiska problem.

Utvecklingen från idé till ett färdigt resultat har varit svår, men också lärorik. En nyttig del av arbetet var kontakten med det företag som skulle gjuta pelaren, att kommunicera en idé och att våga lita på andra är inte alltid lätt när man är van att gör allt själv. Det har också varit givande att jobba väldigt praktiskt och målinriktat mot ett konkret resultat, den stora utmaningen har varit att behålla den konstnärliga kärnan under hela resan.

Det jag strävat efter är en kontrast mellan olika arkitektoniska stilar och jag tycker också att resultatet på ett väldigt fint sätt både lyfter fram och ifrågasätter en estetik som ligger mig varmt om hjärtat. Om jag tänker framåt i tiden så hoppas jag att pelaren växer in i omgivningen, förhoppningen är att den med åren ska smälta in till den grad att det känns som att den alltid stått där den står.