FÖRORD
"Projekt Ålidhem" Ingo Vetter och Peter Lundström

"I like Umeå and Umeå likes me" Lasse Sahlin

"En viktig del i vår utbildning" studenternas förord

GENOMFÖRDA VERK
Ylva Trapp

Frida Krohn
Therese Johansson
Lars Hedelin
Frida Krohn, Ylva Trapp
och Lina Palmqvist

Nguyen Thi Bich Thuy

Per-Arne Sträng
Martina Wolgast
Mariel Rosendahl
Nils-Johan Sjöquist

Tidslinje
Karta

CONTEXT
"Ålidhems tillkomst" Hans Åkerlind
"My own private Ålidhem" Maria Bjurestam
"Funktionell skulptur" Ingo Vetter

Presentation av medverkande
Sponsorer

English

Lars Hedelin
Fontänfilm



Mitt första år i Umeå bodde jag på Ålidhem. På Fysikgränd, i studentghettot. Under Fysikgrändsfesten (studenternas stora utomhusfest varje vår) låg jag hemma och var sjuk. Mitt rum var på bottenvåningen, de hade satt upp en scen där olika band spelade bara ett par meter från där jag låg och sov. Redan tidigt på kvällen kastade någon en stol mot mitt fönster.

Jag hade en övervägande negativ bild av området. Det berodde främst på mina intryck av de andra som bodde där, och säkert på den allmänna uppfattningen som finns i Umeå om att Ålidhem är ett problemområde

Mina antipatier har minskat något sedan den tiden i och med den inledande delen av Projekt Ålidhem, som bestod i att fördjupa sig mer i området och dess historia. Särskilt uppskattade jag stadsarkitekt Hans Åkerlinds föreläsningar om stadsdelens tillblivelse. Jag kan sympatisera med den omtanke om människorna som ska bo där som finns i den här typen av miljonprogramslösningar. Att det har funnits ett socialt patos som gått ner i minsta detalj går inte att missta sig på. Nu när jag inte längre bor på Ålidhem så har jag dessutom lättare att överse med att de här omsorgerna som kommit ovanifrån inte alltid har slagit väl ut.
Redan från början fanns höga krav på oss som deltog i Projekt Ålidhem. Kommunen satsade pengar på en eftersatt stadsdel, och förväntade sig att deras investering skulle ge utdelning i form av konstverk som förskönade och höjde områdets status.



De politiker, intresseföreningar och engagerade Ålidhemsbor som kom på våra informationsmöten hade också mycket starka åsikter om vad för något de ville ha ut av den här satsningen. Särskilt starka uppfattade jag förhoppningarna om en fontän. Då jag redan från början hade funnit det svårt att jämka mellan min vilja att manifestera egna konstnärliga visioner och hänsyn till den allmänhet som skulle vara tvungna att kanske dagligen konfronteras med dem, bestämde jag mig för att helt ställa mig i den allmänna opinionens tjänst. Jag skulle bygga en fontän.

Dock skulle fontänen vara driven av träningscyklar. Jag uppfattade det som en subtil lek, att ge Ålidhemsborna den fontän de ville ha, men att de fick driva den själva.

På skiss-stadiet såg den ut som så att tre små gräsands-statyetter stod i en liten bassäng, och sprutade vatten när man trampade på någon av de tre cyklar som stod fastmonterade runt vattenskålen. Francois Boucher, en av lärarna på skolan föreslog att den skulle heta "animation". Dels för att jag i vanliga fall sysslar med tecknad film, och dels för att animation kommer från latinets animae, som enligt honom betydde något i still med "breath of life", och att man på sätt och vis gav de tre änderna liv när man cyklade igång fontänen. Då valde jag att kalla fontänen för "Andetag (tre änder får liv)".

Att göra en cykelfontän visade sig vara fruktansvärt svårt. Att den var helt mekanisk, och inte beroende av el, trodde jag skulle göra den billigare att konstruera, och lättare att underhålla. Tvärtom ställde det bara till problem att koppla ihop olika tekniker som i vanliga fall inte hade med varandra att göra, och där inga enhetliga lösningar fanns klara. Till slut fick jag ge upp. Det var inte möjligt att på den tid som fanns tillgänglig genomföra projektet.

Istället sjösattes en plan B. En tecknad fontänfilm, som visades offentligt på området, i en monter på Ålidhems centrum. En fin fortsättning vore att den projicerades utomhus, mot en av Ålidhems många tegelväggar, kanske på den plats där den riktiga fontänen var tänkt att stå.